En Tanke föds, en Idé skapas och ett mål nitas fast....

hey, hemkommen från en skön resa till kanarieöarna, med sol och värme som sverige inte kan erbjuda nu såhär års:P

Som ni kanske visste så är man lite bitter, gänget som beslöt sig för att runa den stora blå börjar tappa suget och ensam står jag kvar vid viljans branta klippa.
Jag har sätt det komma ganska länge då idéer dycker upp och funderingar som inte spelar någon roll i det stora, plötsligt ger hela betydelsen...

Men varför jag fortfarande är så beslutsam om att segla jordenrunt vet jag inte, men jag har en teori, och det är att jag är psykiskt galen:P för jag börjar tvivla på att det finns någon som har samma vilja som jag att vilja segla runt hela vår planet, och offra två ynka år av sin existens åt något så ofantligt underbart!

Det jag tänkt på nu i flera veckor är hur en idé föds och ältar sig fast för evigt, och hur man bara kan motivera sig själv till att göra något som är större än fantasin.
Jag har haft den här resan i mitt sinne i 4 år nu, inte en dag har passerat utan att några ögonblick har ägnats åt att fundera ut lösningar eller drömma om vita stränder och nya kulturer.
Jag tror att man drömmer om något, som att resa jorden runt, bygga ett hus eller renovera en skrotbil. och den tanken gör en glad, för man känner att det är stort, inte alla klarar av det men att man faktiskt kan genomföra det. När åren sedan går och idén bara växer med beslutsamheten så finns det inget som kan stoppa än. men frågan är ju om jag är galen eller inte. hoppas bara att det är något jag kommer att få vara med om, för den dagen jag försår att det är omöjligt, så vet jag inte vart jag ska ta vägen......

tjao! hade gött!
/kaptenknäckt

En dag började han skriva igen......

Ja, men tjenare. alltså förstår ni ur länge sedan det va jag uttryckte mig i ord senast. och igår insåg jag verkligen att jag behövde det igen. sättet att beskriva saker på ett sätt som inte är uppenbart, men att man ändå förstår innebörden och känslan i det jag menar. det har jag saknat, men när jag läste mina tidigare inlägg så blev jag bara så road över vad jag skrivit att jag bara vr tvungen att teckna ner några bokstäver till^^

Nu har jag jobbat på HMS Härnösand i några månader, sparat ihop en hel del pengar till resan som ska ta mig och besättningen hela varvet runt den stora blå, och det betyder inte blå jungfrun:P

Jag har en slags frid i kroppen, ett lugn som bara ligger och känner vågornas svall gunga världen långsamt framåt, en frid som man känner på havet.
och nu i skrivande stund så vände humöret tvärt som en hästpiska, snärt! när änden spränger ljudvallen och vänder tillbaka. fast anledningen är dockbesvikelsen, varför är jag så uppåt och äventyrsfull, vill göra saker och leva ett händelsefullt liv, när ingen i min omgivning delar mina tankar. inga galna upptåg ingenting. fan va tråkigt folket är, och jag hoppas ni läser detta alltså. dock ni som vet att ni inte behöver ta åt er så gör inte det:P

Men en fråga, varför klänger alla fast vid sin trygghet. de sattsar på en tillvaro med giftemål, villa och e bra karriär. uatan att alls tänka på hur de kommer må av att leva så. jag menar, egentligen, varför skulle det göra så speciellt mycket att bli rånad, så att det ända man sover i är skinnet, i en park man aldrig varit i. Det man upplever som jobbigt, kommer alltid att göra en starkare om man tar sig ur det. Ett uttryck från flottan, som dagligen upprepas då värken sätter in i musklerna, lederna glider grovt, och humöret ligger lågt. "TRAIN HARD Fight easy!" och det stämmer ju så himmla bra på allt. tränar man på de problem man kommer möta så kommer man ju tackla dem stenhårt när de kommer. livet är inte lätt om man vill ha något att berätta för sina barnbarn, det är historierna som skapar drömmar och idéer.

men ha det godans gött folk, herrå
/Mr Uldén

Vissa människor är sjukt patetiska!

Det är löjligt hur vissa personer måste försöka vara bättre än andra. när de hamnar i grubb så skapas mobbing och de börjar trycka ner på andra. står någon upp mot dessa och säger ifrån då blir man drabbad själv. Men att de inte kan mogna och bete sig på ett sådant sätt som gynnar alla är bara patetiskt, dessa människor är verkligen ett lägre släckte i min syn. Ja självklart är det så att jag hamnat i just denna situation. Det är bara larvigt hur de kan bete sig på detta sätt. föra liv oc störa sig när vissa vill sova, mobba den som inte kan säga imot på rätt sätt. fan vad sur jag blir på de asen. men det hjälper ju inte att säga hur jag känner, men tysta för ett tag blir d ju åtminstånde..... hare nice! snart jävlar muckar jag och slipper bäbisarna!

jag, den där och han!

Alltså jag hela tiden.

Jag börjar tro att jag e riktigt egoistisk bara:P tycker synd om mig själv hela tiden och går runt och är bitter. En stor bidragande faktor är lumpen, alltså det börjar bli omänskligt drygt och orättvisorna mot andra båtars besättningar är inte små längre, vi gör bara vår nödvändigaste uppgisft och inget mer, medan de andra gör roliga saker hela tiden. Det märks verkligen på vår besättning, vi är bittra och ler sällan, medans de andra ler ofta och har roligt. Och ändå ska jag fortsätta jobba här, är jag envis beslutsam eller bara korkad är ju frågan, en jag antar att jag överlever. livet ska väl inte vara en dans på rosor eller? visserligen om det är med taggar så;P

/adjöss från sjögossen

Dessa Tankar Om Framtiden....

Ligger här och funderar ännu en gång, på samma sak som så många gånger innan. vad kommer det bli av med mig.
Kommer jag fastna på något tråkigt jobb där man gör samma sak dag ut och dag in, eller kommer jag ha ett skitkul jobb med en massa spänning och olika varje timme. volvo villa vovve kanske? Är också en relevant fråga i detta sammanhang. Nej gott folk, jag har en otroligt stark känsla av att jag på något sätt någonstans kommer gå emot strömmen, föras bort med vinden och leva ut mina drömmar. Hamna på intressanta platser och uppleva annorlunda ting. Men jag vet att någonstans på den resan kommer jag att ta något snedsteg, trilla ner för en klippa, drunkna eller bara äta fel sak vid fel tillfälle
.
Jag är ganska säker på att jag inte kommer leva ett jättenormalt liv enligt vad vissa skulle kalla det. Jag lever redan nu i filosofin att man ska skapa sig de historier man vill berätta för sina barnbarn, se dem drömma sig bort och skapa egna fantasier. slänga det man inte kommer sakna och leva enkelt, så lever jag och kommer fortsätta.

vi får väl se vart mina fötter leder mig. en intressant resa kommer att ta sin början snart. men ni som faktiskt bryr er, jag kommer inte dö för att jag seglar jorden runt. Bli bara inte förvånade om det skulle hända:P och det kommer nog bli en hel del äventyr^^

//Bitterbert vid dagens tangenter...

Att vara eller icke vara?

Hur ska herr Simon ha det nu egentligen, undrar han själv.
Sanningen är att jag har kommit på att jag inte ska ge mig in i något förhållande på mycket lång tid, hur det kommer gå är ju dock en fråga som bara gudarna vet. något som hjälper mig är faktiskt tanken på att resa jorden runt, inget kommer någonsin få stoppa mig. Misslyckas jag med att runda den stora blå så kommer det kännas som det fattas något i mitt liv.
jag vet inte vad jag ska göra för att inte råka ut för något liknande igen, för självklart var det egentligen ingenting som var fel. Bara jag och min rädsla för att bli bunden och tvingad till att leva på ett visst sätt. Jag klarar inte av den livsstilen, och tills det dyker upp något som delar mina tankar och tål mitt sätt att se livet, så tänker jag göra så gott jag kan för att inte såra varken mig själv eller någon annan. Man mår så dåligt av att göra fel mot någon annan, gör man något illa som bara påverkar än själv så är det ju bara skylla på sig själv och gå vidare^^

VET NI VA! jag kanske har råkat få ett av mina drömjobb! Simon uldén har här med en yttepytte liten chans att jobba på ett av flottans segelfartyg, skonerterna Gladan och Falken. men jobb har jag i alla fall:) visbykorvett eller skolbåt är ju dock frågan:P
HMS Gladan Visbykorvett


/Uldén vid pennan

Tjolahopp, och utkiken

Tjosing, jag måste säga att livet på sjön och bevakningsbåt har nog aldrig varit så nice som det var igår. Där satt jag på utkiken när solen hade någon dryg timma innan den nuddade den vidsträckta horisonten. Så otroligt härligt varm solen är, vattnet nästan platt, båten glider smidigt och stadigt fram i 20 knop över öppet hav. båtarna kommer i precis lagom takt för att rapportera och njuta av tillvaron. livet kan vara vackert ibland, när avsaknandet av sjösjuka och ständigt fallande utrustning i sjögången är total. Man bara glider fram med en lätt bris i ansiktet och mår bra^^,

Det lutar starkt åt att det blir anställning på visbykorvett till hösten, vilket kommer bli en fin tillgång till jordenruntkassan. kommer ju bli en ganska stark kontrast till att åka en liten fjuttig bevakningsbåt. alltså de är ju gjorda av plast och är en aaaning större:P får se hur det blir^^

Jag måste säga att livet är verkligen härligt att leva just nu, frihet att göra vad jag vill och bara njuta. "kysser livets glada dagar och bäddar ner mig i min säng"

//Gnisten vid bokstäverna

Ps: HMS Modigs besättning fick bäst betyg av alla på beredskapskontrollen, our crew rules!